Jag minns ännu mina diskussioner med min mor när jag var en liten flicka, mycket uppjagad ifrågasatte jag vem som bestämt vem som är mest värd. Min mor var av samma åsikt i diskussionerna vi hade, att alla har lika stort värde. Det spelar ingen roll om du är född till rik kung, kommer från ett fattigt hem med s.k. låg yrkesklass eller om du är vit eller svart, så har vi alla samma värde. Men vem är det då som har satt dessa värderingar som följts så slaviska under så lång tid? Mycket som vi tror och står för är det vuxna människor har sagt och lärt oss när vi var yngre, som att döma eller inte döma.Vi har fått vår fria vilja då vi föddes till jorden, och med den fria viljan kan vi välja hur vi agerar, värderar och bemöter händelser och människor.
Men före vi går ner till jorden så väljer vi vår livsplan, de erfarenheter som vi vill uppleva och lära oss av. Vi väljer vilka som skall bli våra föräldrar och syskon. Vi väljer även de upplevelser vi vill ta del av, om vi skall födas till rikedom eller fattigdom. För vi behöver få ta del av olika liv och situationer för att kunna uppnå visdom i vår själ. Men då återkommer jag till den fria viljan som jag tidigare nämnde. Den fria viljan som ges till oss vare sig vi föds till fattig eller rik, den fria viljan som vi kan använda för att göra bra eller dåliga livsval. Det är helt upp till oss hur vi förvaltar den. Om vi på jorden skulle använda den till att göra goda livsval så skulle fler människor få ta del av våra rikedomar och världens pengar skulle fördelas på ett mycket bättre sätt.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur osunt vi bland annat använder oss av pengafördelningen. Vad är det som gör att vi t.ex. ser upp till en känd musiker? Han/hon föddes en gång till världen som ett naket okänt barn, växte upp och senare i livet lyckades slå sig fram i branschen och bli känd, och som sedan förtjänar otroliga summor för sina framträdanden. Likadant är det inom flera olika yrkesgrupper som ett t.ex. idrottare som kommit sig högt upp och förtjänar otroliga summor på det de gör. Vad får oss som människor att värdera dessa så högt och fördela så stora pengasummor för just deras insatser? Varför ska vissa få mera och andra mindre? Där kommer vår inlärning in, vi har lärt oss att hylla vissa och avguda dem, medan andra har vi lärt oss att se ner på. Vi använder inte oss av den fria viljan på ett vettigt sätt. Skulle vi göra det skulle vi inte ha så stora klasskillnader i samhället eller fattigdom och matbrist i vissa delar av världen. Vi skulle använda oss av sundare sätt att se på varandra, och kunna fördela och värdera varandra lika. Tänk bara på alla de yrken och människor som gör en insats för världen och samhället, allt från sjukvårdare till gatsopare. Varför är inte dessa högre värderade i våra ögon? De gör så värdefulla insatser till oss andra.
Jag kan tycka att pengar- och människovärdet fördelas alldeles fel. Och vem är det det som säger att ditt yrke är mindre värt i pengar än mitt? Skulle vi se varandra som likställda så skulle allt fördelas lika, inget mer eller mindre. Vi skulle använda jordens resurser på ett hälsosammare sätt och ge tillbaka till jorden vad vi tar ifrån den. Vårt ego skulle inte skjuta i höjden och vi skulle inte höja oss över andra för att vi har mera än de, utan vi skulle leva på lika villkor. Maktpositioner skulle inte eftersträvas för att det ger mer pengar än vad gatsoparen får, pengarna skulle räcka till flera människor och kunna skapa flera arbetsplatser inom sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg mm. Där arbetsinsatserna behövdes skulle vi finnas.
Men nu har vi människor bestämt vem som har värde och det betalas i pengar. Det är de som har dessa överskott som med sin fria vilja kan välja vad de gör med det. Gör de goda val för att de har möjligheter eller dåliga för att de kan ösa det över dem själva? Skulle vi kunna göra något åt detta? Visst vi kan vi, men vill vi? Det kommer att ta lång tid ännu, men vi är på väg mot en tid då vi blir tvungna att värdera om allting. Det var många som trodde att då Mayakalendern nådde sitt slut skulle jorden gå under. Det var inte därför den nådde sitt slut, utan för att berätta om jordens pånyttfödelse. Då tvingas vi se när ekonomin brakar samman, flera naturkatastrofer inträffar och diktaturer rasar. Vi kommer börja inse att vi inte längre kan styra och ställa som vi tidigare gjort, vår medvetandenivå höjs och andligheten kommer oss närmare.Vi kan inte behandla vare sig våra medmänniskor som vi gör nu eller utplåna jordens tillgångar utan att det ger konsekvenser. När jag var ett litet barn brukande min mamma säga till mig att människan är liten på jorden. Nu skakar jorden om oss för att återställa sig och överleva det vi gjort mot den. Trots allt ser jag ljust på oss människor, jag är tacksam för de många gamla själar som finns bland oss och som hjälper oss att nå visdom. Det är en ära för mig att jag har fått dela och får dela mitt liv med en del av dessa gamla själar. En del av dessa är min mormor och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa, syskon och mina älskade barn, samt många fler som finns runt omkring mig och som jag känner.
Med kärlek och omtanke föds ingen makt och inget krig. När vi värderar varandra lika ser vi oss själva i varandra och där finns ingen plats för egot, då är vi alla av samma värde. Så du som kan och vill, välj att ge dina medmänniskor en hjälpande hand och använd din fria vilja till sunda val för kommande generationer. Vi tar inte rikedomarna med oss när vi lämnar jordelivet, vi tar endast med våra erfarenheter och det vi har åstadkommit för andra.
Susann